Det finns ingen rättvisa för barn. Love blir ENSAM från sitt bostadsområde att gå på Ulvsättraskolan och han blir ENSAM från förskolan att bli placerad i Ulvsättra. Det finns inga humanitära skäl det finns ingen medmänsklighet för det enskilda barnet. Det finns en karta och en linje och vi bor på fel sida om den.
Jag har pratat med politiker, kommunansvariga och biträdande rektor som är ansvarig för placeringarna. Alla håller med om att vi är extremt drabbad ändå är vi på fel sida gränsen och de är paragraferna på sidan 6 som måste följas!
Världen får inte vara så grym inte så orättvis mot ett enskilt barn!
Vad säger jag som mamma till mitt barn? Jag har försökt vara positiv. Det blir ändå någon han får gå med från förskolan så han blir inte ensam MEN just så blir det HAN BLIR ENSAM. Det värker i mammahjärtat, det gör ont att vara mamma ibland när alla odds är emot.
Jag hoppas på ett under, att en stjärna faller och jag kan önska att världen inte är så grym. Att det någon stans finns en människa, en förälder, en mamma eller pappa bakom denna byråkrati som inser att detta måste vara fel! Jag faller ner på knä och ber en stilla bön om att en liten vind av medmänsklighet för det enskilda barnet skall skingra molnen på himlen och lätta trycket på mitt modershjärta.
Jag har gjort allt jag kan och det räcker inte till. Det finns inget mer jag kan göra. Finns det under så är det ett sådant som måste inträffa nu!
Fan vad orättvist helt enkelt. Att det ska va så svårt att ta alla från just den förskolan, det hade ju varit det bästa helt enkelt…..
Skit ska dom ha…..